En trött och sliten VM-spelare? Glöm det.

Olafur Gudmundsson, 28, kom tillbaka i toppform och är månadens spelare i februari i Handbollsligan.

Den isländske lagkaptenen i IFK Kristianstad sticker inte ut nämnvärt i vare sig skytte- eller assistligorna. När de regerande mästarna spelar finns “Ollie” ändå överallt på planen som en outtröttlig, obestridlig och effektiv kämpe. 

Eller som den svenske förbundskaptenen, islänningen (!) Kristján Andrésson, säger:

Olafur Gudmundsson är förmodligen ligans mest komplette niometersspelare när det gäller försvar-kontring-anfall och dessutom som  ledargestalt för klubb och omgivning. Hans roll och betydelse som pådrivare,  ikon och vinnarskalle blir ännu viktigare nu när Kristianstad går in en slutfas på säsongen med ytterligare ett tränarbyte (till Ljubomir Vranjes).

28-åringen tackar och bugar för omdömet från Andrésson – som sitter i juryn för Månadens spelare tillsammans med representanter för #Avkast och Handbollsligan.

– Vackra ord från en som kan och följer handbollen. Annars läser och lyssnar jag inte så mycket vad som skrivs och sägs om mig, säger IFK-kaptenen.

Olafur är en bestämd tvåbarnspappa som lämnade Island redan som 20-åring för att först prova lyckan i då hårdsatsande AG Köpenhamn med Magnus Andersson som tränare:

– Kontraktet undertecknades redan året innan (2009) och jag lånades ut första säsongen till min moderklubb Hafnarfjordur på Island.

I detta sammanhanget backar vi bandet ytterligare tre år då “Ollie” fortfarande höll på med fotboll.

Du hade visioner att bli fotbollsproffs i en storklubb?

– Jo, jag hade vissa drömmar som ung. Tror inte det är många som vet, men som 16-åring fick jag åka över till Liverpool i England och provträna en vecka med Premier League-klubben Everton som hade ett samarbete med min klubb.

Du erbjöds aldrig något kontrakt?

– Tyvärr inte. Å andra sidan kändes det som att jag redan bestämt mig för att satsa på handbollen i det skedet. Jag slutade faktiskt med fotbollen ett halvår senare.

Hur mycket dominerar du när ni spelar inomhusfotboll på uppvärmningen i Kristianstad och landslaget?

– Ha, ha. Mina lagkompisar tycker jag är bedrövlig och förstår inte att jag provtränat med Everton. Kanske fick jag chansen för att jag kunde nicka och springa…

“Ollie” tillhör veteranerna i IFK och är inne på sin sjätte säsong I Skåne-klubben. Och det blir minst en till eftersom kontraktet sträcker sig till sommaren 2020.

Handbollsresan har annars gått fram och tillbaka. Efter ett år i Köpenhamn lånades han ut till Nordsjälland innan Kristianstad som in i bilden – för första gången – 2012. Efter två säsonger i IFK väntade 1,5 år hos Hannover i tyska Bundesliga innan familjen återvände i november 2015.

Varför stannade du inte i Tyskland?

– Flera orsaker. Jag kom dit skadad och fick en jobbig inkörningsperiod. Klubben ville ha resultat direkt, men jag kunde inte bidra som jag önskade. Till sist kändes det bäst att bryta kontraktet.

Lugis jättetalang, skytteligaledaren Alfred Jönsson, flyttar till just Hannover i sommar?

– Alfred kommer till en jättebra klubb. Jag kan bara önska honom lycka till även om en till profil försvinner från den svenska ligan.

Tillbaka i Skåne har Olafur vunnit tre SM-guld att lägga till en isländsk titel samt ett EM-brons med Island i Österrike 2010 som blott 19-åring.

– Jag spelar i en fantastisk förening med en underbar publik även om det är stor omsättning i spelartruppen inför varje säsong. Fyra raka SM-guld tyder i det sammanhanget på stark och pålitlig organisation.

Du missade åtta matcher under hösten?

– Vadskadan som gjorde sig påmind igen. Ett problem jag haft tidigare och som nu följde mig under hela hösten. Det krampar och smärtar om vartannat. Jag får tänka mig för hur jag ska belasta både under matcher och träning. Helt enkelt spela klokt och styra mina rörelser.

Ovanpå detta spelade du åtta VM-matcher för Island under januari. Mot toppnationer som Kroatien, Spanien, Frankrike och Tyskland bland annat?

– Det fungerade personligen förvånansvärt bra även om nationen Island inte hamnade topp åtta denna gången. Och under februari har jag därefter kunnat köra för fullt, både i ligan och i Champions League..

Vad gäller kring tidigare skador under karriären?

– Opererade en fotled som 18-åring. Och en axel första året jag kom till Kristianstad (2012). Och så då vaden, förstås. Det har varit lite för mycket, tycker jag själv.

Du har en kraftfull och utmanande spelstil – och nu kommer vi in på belastningen?

– Jag förstår att klubbarna vill spela så många matcher som möjligt Champions League är ingenting jag vill vara utan. Inte landslaget heller. Däremot räcker det med ett mästerskap, EM eller VM, vartannat år. Inte varje som nu. Schemat för de främsta är inte hälsosamt. Kvalitén skulle bli bättre via färre matcher och därmed färre skador. Hur många stjärnor missade inte VM och gick sönder under turneringens gång?

I veckan fick IFK Kristianstad en ny tränare – igen denna säsongen. Efter Ola Lindgren och Ulf Larsson tog Ljubomir Vranjes över.

Hur ser du som lagkapten på den så kallade turbulensen?

– Olyckligt eftersom tanken var att Ola skulle fortsätta våren ut. Nu är det som det är och vi kan bara gilla läget och göra vårt bästa.

Har Ljubo hunnit sätta prägel?

– Efter tre träningar och en match? Nej. Han bjöd i alla fall på en annorlunda matchgenomgång inför mötet med Sävehof i onsdags. Svårt att berätta här, men den skiljde sig från Olas.

Med Vranjes som coach tog ni 80:e raka hemmasegern mot svenskt motstånd?

– Fantastiskt! Förstår folk hur mäktigt detta är? Behöver jag tillägga att vi har Sveriges bästa publik som ger oss energi så många gånger när det tar emot.

Men säsongens viktigaste match – hittills – spelas mot Mesjkov Brest långt borta i Vitryssland lördag kväll (TV 3 Sport kl 17.30)?

– En “final” för vårt vidkommande när det gäller Champions League. Vid seger och rätt resultat i övrigt (att Vardar besegrar Montpellier) är vi i åttondelsfinal i år igen. Det vore toppen.

Trots att ni tvingas spela ännu fler matcher?

– När man står på banan vill man alltid vinna. Det väntar ändå långt över 60 matcher denna säsongen och då kan man lika gärna avverka ett par till.

Även beträffande, den i vår, längre vägen fram till SM-guldet?

– Absolut. Kul och bra att även finalen i år avgörs i bäst av fem matcher. Tänk om vår härliga hemmapublik får uppleva ett guldfirande på hemmaplan för en gångs skull. Hur som helst ett rättvist upplägg där man slipper spela ut alla kort på en enda finalmatch där allt kan hända efter en lång säsong.

En sista fråga; varför spelar du i tröja 13 – otursnumret?

– Min elva år äldre bror, Bergsgeinn, hade nummer 13. Och jag ville likna honom så mycket som möjligt när jag började med handbollen. Konstigare än så är det inte, avslutar februari månads spelare i Handbollsligan.

KJELL-OVE “KOA” ANDERSSON

OLAFUR GUDMUNDSSONS FEBRUARI I HANDBOLLSLIGAN

4 februari: Redbergslid (b), 29–28
6 mål, 1 assist, 1,83 MEP-poäng
6 februari: Karlskrona (h), 28–26
6 mål, 4 assist, 5,07 MEP-poäng
13 februari: Hammarby (b), 38–31
2 mål, 2 assist, 0,95 MEP-poäng
20 februari: Alingsås (h), 32–25
7 mål, 3 assist, 5,19 MEP-poäng
27 februari: Sävehof (h), 32–27
2 mål, 3 assist, 0,19 MEP-poäng

BÄST MEP-SNITT PER POSITION I FEBRUARI

Målvakt: Tobias Thulin, Redbergslid (2,8)
Vänstersex: Lucas Pellas, Lugi (3,8)
Mittsex: Nicklas Grundsten, Karlskrona (3,7)
Högersex: Christopher Hedberg, Skövde (2,6)
Vänsternio: Adam Lönn, Malmö (3,7)
Mittnio: Daniel Ekman, Eskilstuna Guif (4,3)
Högernio: Stig Tore Moen Nilsen, Kristianstad (3,2)

MÅNADENS SPELARE  2018/19

September: Adam Lönn, HK Malmö
Oktober: Daniel Blomgren, Önnereds HK
November: Hampus Jildenbäck, Lugi HF
December: Oskar Sunnefeldt, IK Sävehof
Februari: Olafur Gudmundsson, IFK Kristianstad

Foto: Christoffer Borg-Mattisson/Bildbyrån