En resa på 214 mil, från öst till väst, tur och retur, ledde Simon Sonesten hem till Eskilstuna Guif igen.
Nästa säsong skolas 26-åringen om till mittsexa, något som passar en kille som gärna gör skitgörat.
ESKILSTUNA GUIF–IFK SKÖVDE
LÖRDAG 10 MARS 18.15
STIGA SPORTS ARENA
SÄNDS ÄVEN PÅ C MORE
Det gäller att hänga med i svängarna och ha koll på väderstrecken när man avhandlar Simon Sonestens handbollsresa.
214 mil tur och retur har gjort att han landat hemma i Eskilstuna igen.
– Jag flyttade som 16-åring till Göteborg för att gå på Katrinelundsgymnasiet där nere. På den tiden bodde jag med Martin Adolfsson och spelade i Redbergslids IK med killar som Nacor Medina, Rickard Lönn, Rickard Hanisch och så vidare.
Var det aldrig aktuellt att stanna kvar hemma i Eskilstuna och få din handbollsutbildning där?
– Nej jag hade bestämt mig ganska tidigt, speciellt när jag visste att Martin Adolfsson skulle dit. Visst, Guif hade ett bra lag på den tiden och det fanns handbollgymnasium även hemma, men jag ville pröva vingarna någon annan stans. Dessutom var jag sugen på att flytta hemifrån, trots att jag var väldigt ung.
– Såhär i efterhand ångrar jag inte en sekund att jag flyttade. Det var otroligt roliga och lärorika år för mig. Jag vet inte, kanske hade jag kommit längre i min handbollsutveckling om jag stannat hemma men å andra sidan gjorde flytten att jag växte upp och fick ta ansvar i en tidig ålder.
Minnena är många och de flesta är som sagt positiva, men Simon Sonestens liv på handbollsplanen har inte alltid varit en dans på rosor. Han var nära att göra sin debut i högsta ligan med Redbergslid i en match mot Alingsås HK, men blev i sista sekunden åsidosatt.
– Jag var uttagen mot Alingsås men hade då Linus Arnesson och Nacor Medina framför mig. Dom var lite småskadade så Magnus Wislander sa åt mig att värma upp. Men när matchen skulle dra igång fick jag sitta på läktaren. Det var lite trist men bara att acceptera.
Snart insåg Simon att han behövde hitta en ny miljö för att utvecklas och spela matcher.
– Vi ordnade en utlåning till Kärra först och där blev det en handfull matcher, som gick sådär om jag ska vara ärlig. Just då började man undra lite om det verkligen var värt att satsa på handbollen alls eller om jag skulle göra något annat.
Räddningen blev ett annat lag i Göteborgsområdet.
– Anbuden ramlade inte ner på bordet direkt, men Nacor Medina och Almir Suljevic i RIK hade känningar i Wasaiterna, så jag fick en säsong med dom. Jag spelade mycket, fick förtroende och gjorde bra ifrån mig.
Efter säsongen med Wasaiterna blev nästa anhalt Viking i norska Stavanger, där Simon fick känna på den näst intill legendariska tränaren Gunnar Blombäcks ledarstil.
– Haha, det var en resa i sig kan man väl säga, men jag gillade verkligen Gunnar. Han älskar den fysiska biten och jag fick väldigt bra träning under tiden i Viking. Tanken var först att jag skulle vara en backup till Gøran Johannessen men då valde Kjetil Strand att köra en säsong till, så jag bröt kontraktet med Viking och flyttade till IFK Tumba.
Väl där fick Simon speltiden som han behövde och hans andra säsong med Tumba blev framgångsrik. Snart ringde Jan Ekman i Eskilstuna Guif upp.
– När Janne ringde tvekade jag inte en sekund över att flytta hem. Jag hade varit runt i Sverige och Norge i åtta års tid men kände att jag hade mycket mer att ge inom handbollen.
Väl tillbaka i Guif har Sonesten fått axla rollen som den typiska slitvargen på nio meter. Den som inte alltid står för den glamorösa handbollen utan mer det hårda jobbet.
– Vissa matcher spelar jag bara anfall, vissa bara försvar och jag har fått ha ett antal olika roller mellan varven. Jag vet att Tomas Axnér någon gång kallade mig för en ”skitpolis” och det är väl det jag är. Jag gör skitgörat som kanske inte alla andra vill göra och trivs med det.
Kanske var det just hans vilja att alltid göra jobbet som gjorde att Jan Ekman tidigare under säsongen kom på tanken att skola om Simon Sonesten. För när han skrev på ett nytt tvåårsavtal med Eskilstuna Guif för ett par dagar sedan, stod det klart att han nästa säsong är mittsexa.
– Troligen har dom sett egenskaper i mig som passar hos en mittsexa. Jag har gjort ett par träningar där och även en match, mot Aranäs, på den positionen och jag tycker det fungerat riktigt bra. Man har aldrig varit en speedkula direkt, som Daniel Ekman och Robin Andersson Dickfors, och då passar mittsexrollen bra (skratt).
Kändes det rätt direkt när du fick frågan?
– Absolut, och nu har vi pratat om det i ett par månader. Jag har dessutom tagit en mer defensiv roll den här säsongen så det känns naturligt. Jag får låsa in mig i gymmet under sommaren och kasta bort nyckeln, sedan blir det till att fixa lite samarbeten med niometersspelarna.
Magnus Wislander bytte en gång i tiden från nio meter till mittsex, och han blev utnämnd till 1900-talets bästa spelare. Det måste vara åt det hållet du siktar nu?
– Haha, jajamän, jag får bli 2000-talets bästa spelare istället! Man är ju trots allt bara 26 år och ”Slangen” höll ju på rätt länge, så jag har god tid på mig.
MARCUS LÖFSTRÖM
POSITIONSBYTEN VI MINNS
Magnus Wislander, från mittnia till mittsexa.
”Slangen” fick sitt genombrott internationellt som en finurlig mittnia men skolades under den senare delen av karriären om till en minst lika bra, om inte bättre, mittsexa. Internationella handbollförbundet utnämnde 1999 Wislander till århundradets bästa handbollsspelare, ett minst sagt lyckat positionsbyte.
Ola Lindgren, från niometare till försvarsspecialist.
IFK Kristianstads tränare var mot slutet av sin spelarkarriär en högt aktad försvarsspelare som sällan eller aldrig var med uppe i offensiven. Men det var som niometersspelare han spelade större delen av karriären.
Fredrik Petersen, från vänsterkant till mittnio.
Egentligen skulle Fredrik Petersen konkurrera med Jonas Källman om speltiden på vänsterkanten under OS 2012. Men när han flyttades in i mitten av Ola Lindgren och Staffan Olsson blev det succé. Petersen var ett av de stora utropstecknen när Sverige tog sig till en sensationell OS-final.
Foto: Bildbyrån