Han brinner för Röda Stjärnan och inspireras av den serbiska mentaliteten. Mirko Vicentijevic berättar om sin sportgalna familj och vägen till Handbollsligan.

ÖNNEREDS HK-LUGI HF
MÅNDAG 26 NOVEMBER 19.00
SÄNDS ÄVEN PÅ SPORTKANALEN

Förra året bidrog han till att Önnered tog klivet upp i Handbollsligan. Nu är Mirko Vicentijevic lagets tredje bäste poängspelare i ett Önnered som tagit flera överraskande segrar under säsongen.

– De senaste veckorna har sett jättetrevliga ut. Vi gjorde en lite sämre insats mot Guif, men annars har det varit bra rakt igenom efter den tuffa starten. Vi har plockat fina poäng mot Hammarby och Redbergslid. Vi är underdogs i nästan alla matcher och har allt att vinna, säger Mirko Vicentijevic.

Önnered kommer närmast från en derbyseger mot Redbergslid. En het match i ÖHK-hallen slutade 29–28.

– Det var mycket snack efteråt där Oskar Ysander sa att de skulle vinna den matchen 99 gånger av 100. Men vi går lite på den känslan också. Vi tror på oss själva och hittade kvalkänslan som vi hade mot Aranäs i våras. Det var bra tryck i hallen och vi var tokladdade, samtidigt som RIK kanske inte riktigt var det. De flesta ska vinna mot oss, så pressen är på dem. Vi kör bara vårt spel, säger han och fortsätter:

– Många säger att vi har den tråkigaste hallen i ligan, men vi tycker att den är bäst. Nästa steg för oss är att bevisa att vi kan spela lika bra på bortaplan. Jag vet inte vad som spökar på bortaplan, men vi känner oss i alla fall väldigt trygga hemma.

Mittnian fick större delen av sin handbollsfostran i Sävehof.

– Jag är uppvuxen i Sävehof och mitt liv kretsar fortfarande där till viss del. Min flickvän spelar i damlaget och Sebastian Karlsson är en av mina bästa vänner. Jag är nog lika mycket i Partille Arena som jag är hos Önnered, haha. Men jag har mycket att tacka klubben för. Jag lyckades inte ta någon plats i a-laget, men det fanns spelare som var bättre än mig då. Jag hyser absolut inget agg mot Sävehof.

Via HP Warta kom Mirko Vicentijevic sedan till Önnered som han tillhört 2016.

– Jag tycker själv att jag tagit en häftig väg. Jag gjorde en sväng i allsvenskan, först med Warta, och nu spelar jag i högsta serien. En sidogrej jag har är att jag är assisterande tränare för stadslaget (pojkar födda 2003). Till dem säger jag att de inte ska känna någon stress. De flesta blir panikslagna när det inte får chansen i ett a-lag direkt. Jag är också glad att jag tagit den här vägen. Det hade kanske blivit annorlunda om jag hade fått ett a-kontrakt i Sävehof, men inte fått spela.

Mirko Vicentijevic har serbiska rötter och kommer från en riktig sportfamilj. Hans pappa, Milan, är lagledare i Sävehof och hans storebror har också spelat handboll.

– Farsan var tränare för min storebror. Trots att jag var fyra yngre var jag med på varje träning. Det var samtidigt som jag spelade i Sävehof och fotboll i IFK Göteborg. Ibland kunde det vara tre träningar på en dag. Jag har mycket att tacka min bror för. Det var han som fick mig att börja spela handboll och än idag hjälper han mig. Han är lite som en mental coach och ser varje match jag spelar.

Mirko har starka band till sina föräldrars hemland och är dessutom en hängiven supporter till Röda Stjärnan – en av Serbiens största klubbar i flera sporter.

– Jag åker till Belgrad och kollar matcher varje år – allt från fotboll till vattenpolo. Jag var på flera kvalmatcher till Champions League i våras på ett fullsatt Marakana-stadion. Röda Stjärnan är min klubb i hjärtat och det är fantastiskt att följa dem. Jag ser mig givetvis som svensk, men jag tycker att det är viktigt att man håller kvar i rötterna som mamma och pappa fört hit.

Finns det något serbiskt i dig själv som spelare?

– Absolut, jag älskar att kolla på spelare från Balkan. Det som jag gillar är den mentala biten. ”Juggar” skiter fullständigt i vem de möter. De tänker alltid att ”jag ska vara bättre än dig”. Precis på samma sätt som Röda Stjärnan körde över Liverpool i Champions League för ett par veckor sedan. Det tänket har jag med mig – att våga. Det är lite svenskt att bli rädd för motståndarna, säger Mirko och fortsätter:

– Sammantaget har ändå den svenska handbollen gett mig mest. Jag gillar taktiken och smådetaljerna. I Balkan kan de bara köra på känsla, men det är fantastiskt att kolla på.

Du gör din första säsong i Handbollsligan. Hur har den utmaningen varit?

– I början hade jag en bristning i ljumsken och missade två matcher. Jag är helt återställd nu och tar kliv för kliv. Jag har börjat inse vad som krävs för att prestera på den här nivån. I allsvenskan kunde man göra skitmatcher och halvdana saker, men ändå vinna. Det funkar inte i Handbollsligan. Jag känner inte att jag nått max än, men jag jag tar steg för steg.

Efter derbysegern mot RIK ställs Önnered nu mot Lugi. I säsongens andra match åkte ÖHK på en storförlust (20–30) i Lund.

– Det var en baksmälla efter premiären mot Kristianstad. Vi kände att vi hade bättre chanser mot Lugi, men åkte istället på en propp. Vi har kollat på matchen i efterhand och kommit fram till att det finns saker vi kan utnyttja. Självförtroendet vi byggt upp och tryggheten i vår hall gör att matchen inte kommer att se ut som i Lund. De är favoriter och har många duktiga spelare. Jag gillar deras spelstil, men vi har alla möjligheter att slå dem om vi fortsätter som vi gjorde mot RIK och Hammarby.

MARCUS HEED

Önnereds poängliga

Daniel Blomgren 120 (83+37)
Måns Gerdtsson 48 (31+17)
Mirko Vincentijevic 37 (20+17)
David Sandberg 34 (18+16)
Christoffer Örtenwall 33 (20+13)
Marcus Norrbrink 32 (26+6)