Född i Stockholm, handbollsfostrad på Island av en starkt inspirerande farfar med legendstatus, och numera med målvaktsikonen Tomas Svensson som mentor. Agust Eli Björgvinsson har vänt semifinalserien mot Skövde till Sävehofs fördel.

– Absolut inte ensam, men jag spelar mycket bättre nu än i höstas, tycker 24-åringen.

IK SÄVEHOF–IFK SKÖVDE
TORSDAG 9 MAJ 19.00
SÄNDS PÅ C MORE

Sävehofs isländske keeper och nyförvärv fick stor press på sig direkt eftersom Partille-klubben i somras skeppade iväg inte mindre än tre målvakter på ett bräde; Per Sandström, Anton Hagvall och Erik Hvenfeldt.

Inkörningsperioden var inte alldeles lätt; med därtill en blott 18-årig kollega (Simon Möller) när det gällde att mota bollar hos ett förväntat topplag.

– Ny social miljö, nya lagkamrater, nytt språk. Sådant tar tid att lära sig, erkänner Agust Eli Björgvinsson.

Ska vi säga August Eli eller räcker det med Agust?

– Mamma och pappa tilltalar mig med hela namnet. Men kompisarna kör enbart Agust, så låt gå för det…

Med föräldrarna bodde Agust i Stockholm fram till treårsåldern då flyttlasset gick tillbaka till Island. Och hemma på vulkanön mitt i Atlanten fanns farfar Birgir Björnsson redo att ta emot barnbarnet.

– Farfar var en legend i isländsk handboll. Han spelade i nationens första VM-lag 1958 (i Östtyskland – där Sverige vann guld, se nedan) och var sedan omtyckt som fortsatt landslagsman, tränare, ledare, och till och med som förbundskapten i tre omgångar. Det var givetvis farfar som tog med mig till min första handbollsträning som sexåring hemma i Hafnarfjördur.

Ställde du dig i målet direkt?

– Nej, nej, utan jag började som utespelare. Det tog ett par år innan min tränare, som sedan blev proffsspelare i tyska Lemgo, tyckte att jag skulle pröva som målvakt.

Vägen var därmed utstakad. Via pojklag, tidig seniordebut, junior- och u-landskamper till att bli utsedd till isländska ligan främste keeper säsongen 2016/17.

Du kom till Sävehof efter EM-spel i Kroatien 2018 samt finalspel om isländska mästartiteln?

– Vi besegrade Sverige i gruppspelet i Split-EM. Men till ingen nytta. Vi åkte ur turneringen medan Sverige nådde hela vägen till final mot Spanien. Och jag är inte isländsk mästare heller. Ännu. Vi har förlorat båda finalserierna jag har spelat.

Varför just IK Sävehof som (första?) anhalt på din förmodade långa proffsresa?

– Många faktorer. Jag splelade i Partille Cup två gånger, 2010 och 2011, och blev förtjust i Göteborg. Jag var här 2013 och spelade European Open för Islands juniorlandslag. Samma år såg jag Sävehof spela i Champions League och blev imponerad av deras spel. Jag besökte min pappa (Björgvin) som bodde i stan 2016 och då fixade så att jag fick träna två pass med Sävehof  De sista pusselbitarna gav sig när jag pratat med min målvaktskompis Hreidar Gudmundsson som spelade i klubben två år (2007–2009) och min numera tränare i landslaget, Tomas Svensson (327 landskamper). Därefter var valet självklart.

Varför gör du en bättre vår- än höstsäsong?

– Återkopplar till miljöombytet. I januari inträffade dessutom två saker som förändrade mycket för mig. Min flickvän, Hrafnhildur Högsdottir, flyttade hit från Island och vi blev sambos. Hon trivs, läser nu medicin och spelar dessutom fotboll i en klubb. Hrafnahildur är duktig med meriter från det isländska A-landslaget. Dessutom spelade jag VM för Island i Tyskland och fick mycket speltid mot stornationer som Frankrike, Spanien, Kroatien och Tyskland. Jag var helt utmattad fysiskt när jag kom tillbaka, men fick en mental kick av att både få mäta mig med världens bästa och dessutom få umgås med min flickvän i lägenheten varje dag. Hela livet blev plötsligt så mycket enklare.

…och därefter har vårsäsongen gått som på räls?

– Jag är en bättre målvakt nu än i december. Detta kanske inte står att läsa i vår sjundeplats i grundserien. Å andra sidan har jag aldrig spelat i en så jämn serie med så små marginaler. Och slutspelet har väl visat att alla kan slå alla.

Efter först fyra raka förluster, inklusive tre i grundserien, mot Skövde har ni nu två segrar och sitter i förarsätet beträffande att få spela final mot Alingsås?

– Det låter tråkigt, men det är fortfarande först till tre vinster som gäller. Vi har i alla fall hittat en metodik till att störa och pressa Skövde. Den tar vi med oss in i den fjärde semifinalen.

Offensivt och tufft försvar, parallellt med mycket sju mot sex framåt, har varit medicinen hittills. Plus ditt målvaktsspel förstås?

– Det känns som att jag äntligen fått ett övertag på framförallt deras kantskyttar. I serien tror jag att Rasmus Wremer och Christopher Hedberg gjorde 50 mål tillsammans mot oss. Det förbättrade samarbetet mellan målvakt-försvar ska vi helst fortsätta med.

Hur roligt är det för en målvakt att springa till bänken och för att bytas in mot en sjunde utspelare?

– Först och främst en helt annorlunda handboll än innan regeln infördes för några år sedan. Jätteroligt när det fungerar med mål framåt. Mindre kul när motståndarna straffar oss med att kasta in bollen i vårt tomma mål. Jag blir skitförbannad i dessa lägen, ska du veta.

Apropå straffar – så räddade du två av tre senast?

– Vet inte om det är tillfälligheter eller att vi gjort vår läxa. Vi tränar bra med Fikret Handan parallellt med att min kollega Simon Möllers pappa, Peter, en Sävehof-ikon, klipper ihop videos som vi tittar på. De små detaljerna är viktiga. I synnerhet i ett slutspel.

Vad lär du dig av och med Tomas Svensson som landslagstränare?

– Mycket. Alla mina instruktörer ger impulser, var och en på sitt sätt. Nu ska vi kvala in till EM också och gärna få spela i Sverige i januari 2020. Plus OS i Japen lite senare. Det vore lite av en dröm. 

Det ryktas att du är väldigt intresserad av psykologi?

– Det stämmer även om jag gör ett avbrott i studierna för tillfället. På Island engagerade jag mig mycket kring sjuka barn och ungdomar och deras psykiska behov för att underlätta rehabiliteringen. Det är ett ämne som fängslar mig eftersom det finns så mycket att göra.

Någon annan så kallad hemlighet?

– Skulle i så fall vara att jag börjat ta massage i samband med slutspelet. Kan man stärka kroppen några procent gör man förhoppningsvis någon extra räddning när så mycket nu står på spel. 

KJELL-OVE “KOA” ANDERSSON

IFK SKÖVDE–IK SÄVEHOF 1–2

26 april: IFK Skövde–IK Sävehof 30–29
29 april: IK Sävehof–IFK Skövde 26–23
6 maj: IFK Skövde–IK Sävehof 25–28
9 maj: IK Sävehof–IFK Skövde
Ev 14 maj: IFK Skövde–IK Sävehof

MÅLVAKTSRÄDDNINGAR I SLUTSPELET

112 Niklas Kraft, Alingsås (8 matcher)
71 Tobias Thulin, Redbergslid (4)
71 Anders Persson, Ystads IF (5)
70 Richard Kappelin, Kristianstad (7)
69 Agust Eli Björgvinsson, Sävehof (6)
36 Marcus Holmén, Skövde (6)
32 Leo Larsson, Kristianstad (7)
30 Håvard Åsheim, Skövde (30)
25 Josip Cavar, Lugi (3)
21 Robin Paulsen Haug (3)

SVERIGES GULDLAG 1958 NÄR ISLAND OCH FARFAR BIRGIR BJÖRNSSON VM-DEBUTERADE

Lennart Ring, Roland Mattsson, Donald Lindblom – Gunnar Kämpendahl, Kjell Jönsson, Rune Åhrling, Åke Reimer, Stig Lennart Olsson, Lars Erik Olsson, Nils Ekroth, Uno Danielsson, Sten Hellberg, Gösta Carlsson, Hans Olsson, Hans Carlsson, Rolf Zachrisson. Förbundskapten: Curt Wadmark. 

Foto: Michael Erichsen/Bildbyrån