Av tränarkåren tippades HK Aranäs sluta på sjundeplats i tabellen. Med åtta omgångar kvar att spela ligger de i stället sist i tabellen.
– Det är en match i taget som gäller, säger Aranäs högernia Linnea Lang inför torsdagens hemmamatch mot Boden Handboll.
HK ARANÄS–BODEN HANDBOLL
TORSDAG 22 JANUARI 19.00
SÄNDS PÅ HANDBOLLSLIGAN LIVE
HK Aranäs jagar fortfarande sin första seger i Handbollsligan den här säsongen. Efter 14 omgångar har de spelat fyra oavgjorda matcher samt förlorat tio. Det gör Kungsbackalaget till tabelljumbo i Handbollsligan, en poäng bakom elvan Kungälvs HK.
Handbollsligan.se tog ett snack med högernian Linnea Lang som har spelat samtliga 14 matcher med Aranäs hittills.
Hur ser du på er säsong hittills och er utsatta position i tabellen?
– Vi försöker inte tänka för mycket på tabelläget. Det är en match i taget som gäller och att vara så bra som möjligt här och nu, i varje match.
Rustan Lundbäck har försvunnit från tränarbänken och Diego Perez Marne har tagit ett större ansvar på träning och match. Hur har förändringarna i ledarstaben påverkat laget?
– Det är svårt att säga hur mycket det har påverkat. Förändringar påverkar ofta mer än man tror. Situationen är vad den är, och vi försöker hantera den på bästa sätt.
Vad var er målsättning inför säsongen?
– Målsättningen var att bygga vidare på det vi påbörjade förra säsongen. Att höja vår lägstanivå och etablera oss ännu mer i ligan.
Varför har ni misslyckats med det hittills?
– Det känns som att vi har varit nära seger många gånger. Det har varit små marginaler som avgjort, särskilt de sista tio minuterna när matcherna ska avgöras. Där handlar det om att våga vilja vinna, i stället för att vara rädd för att förlora.
Själv är Linnea Lang inne på sin andra säsong i Aranäs. Mellan 2019 och 2024 representerade hon Önnereds HK. Dessvärre åkte hon på flera skador under sin tid i ÖHK, bland annat en korsbandsskada.
Med tanke på sin skadebakgrund med dubbla korsbandsskador och en meniskskada, hur ser du på din egna säsong hittills?
– Jag tar en säsong i taget. Man vet aldrig riktigt hur kroppen ska kännas eller reagera. Det är match för match som gäller. Jag har fått större ansvar och mer speltid de senaste matcherna, och det är bara roligt att göra det bästa av det.
Vad har skadorna och all rehab lärt dig?
– Jag har lärt mig att hantera motgångar. Gång på gång bygger man upp ett starkt psyke och inser att man klarar mer än man tror.
Många handbollsspelare vittnar om en rädsla för att skada sig igen. Känner du igen dig i det?
– I början var det så klart nervöst, särskilt i kontaktspelet och i första matchen. Det sitter mycket i huvudet. Jag litade på min sjukgymnast som sa att knät var redo och att alla tester var avklarade. Det var bara att köra – det är farligare att tänka för mycket. Till slut litade jag på det.
Hur reagerar du när andra handbollsspelare skadar sig?
– Jag har väldigt svårt att se repriser när någon skadar sig. Jag kan inte titta på det, oavsett om det är ett knä, en stukad fot eller något annat. Jag vet hur det känns själv och hur det är att vara den personen.
Du är den enda spelaren i Handbollsligan som kommer från Kalmar. Hur känns det?
– Det känns kul. Kalmar är inte så stort och handbollen är inte heller jättestor där.
Hur kom det sig att du spelade handboll i Kalmar? Var ni en stark årskull flickor födda 2003, eller var det något annat?
– Ja, vi var en stark 03-kull och det gick bra för oss. Jag spelade både handboll och fotboll samtidigt. I Kalmar var fotbollen ganska stor, så jag kombinerade sporterna länge. När chansen uppstod för mig att flytta till Göteborg för att börja på handbollsgymnasium velade jag länge. Men till slut valde jag handbollen. Då slutade jag med fotboll.
Om du hade fått önska, hade du fortfarande hållit på med fotboll?
– Jag tror att det hade blivit svårt i längden. Redan när jag var 16 år behövde jag gå tidigare från en träning till en annan och missade ibland både träningar och matcher. Det är svårt att kombinera två sporter på högsta nivå i dag.
Vad gör du utanför handbollsplan?
– Jag pluggar till mellanstadielärare i Göteborg. Jag studerar tillsammans med Elin Åkesson i mitt lag.
Match mot Boden väntar på torsdag. Ni förlorade mot dem med 27–28 senast på bortaplan i december. Hur går dina tankar inför returmötet?
– Jag tycker att vi gjorde en bra match mot dem senast. Vi ska fortsätta där vi avslutade och slipa på några detaljer. Då kan det gå vägen tror jag.
Kommer vi se ett Aranäs-försvar i 3-3 eller 6-0?
– Jag vet inte, och det tror jag är en av våra styrkor. Vi kan spela flera olika försvarsspel och variera oss under match. Motståndarna vet aldrig riktigt hur vi ska spela. Det är nästan så att vi inte ens själva vet det förrän vi är ute på planen.
Vilket försvarsspel är du mest trygg i?
– Jag blir mer och mer bekväm i 3–3, även om det är nytt för mig. Jag känner mig rätt bekväm i de flesta försvarsuppställningar, just för att vi tränar så mycket på dem och varierar oss hela tiden.
Text: Olof Thyrelius
Foto: Bildbyrån