Efter tre förluster i rad strävar Lugi HF efter ett trendbrott på torsdagskvällen. Men unge Theo Übelacker menar att gästande IF Hallby blir en tuff nöt att knäcka.
– Vi måste tagga till och vara med från början, berättar högernian.
LUGI HF–IF HALLBY
TORSDAG 19 OKTOBER 19.00
SÄNDS PÅ CMORE
Till följd av de uteblivna segrarna på sistone har Lugi tappat kontakten till den absoluta tabelltoppen. I stället jagas nu tabellsjuan av en rad klubbar som ligger inom två poängs räckhåll. Men trots formsvackan är Theo Übelacker inte särskilt orolig över spelet.
– Vi behöver hitta en matchrytm som vi är stabila i över 60 minuter. Jag är inte så orolig. Nu senast mot IFK Skövde misslyckades vi med de små detaljerna i slutet. Deras målvakt fick ha nästan 50% i räddningar. Det var dessutom inte vilka lägen som helst, säger Übelacker.
På torsdag möter ni Hallby som vid seger går upp jämsides med er i tabellen. Hur viktigt är det att hålla lagen nedanför er på avstånd?
– Det hade varit skönt att gå in i januariuppehållet och sitta hyfsat stabilt till i tabellen. Men det är en udda säsong och många lag slåss om slutspelsplatserna. Vi har press på oss inför den här matchen men jag vet inte om tabellen gör Hallby rättvisa. De hade lika gärna kunnat hota ännu högre upp i tabellen.
Vilka intryck har du fått av Hallby som lag?
– De bara krigar på och kör hela vägen in i kaklet. Deras vilja får vi verkligen se upp med, samt deras tryck i andra fas. Vi vet att Olle Ek gillar att kötta på och att deras kanter är vassa. Det blir tufft för oss men vi ska kunna lyckas vinna.
Ser du Hallbys kämpavilja som er största utmaning på torsdag?
– Jag kan inte gå in på för mycket detaljer men absolut måste vi tagga till och vara där från början. Vi behöver komma upp i nivå nu.
Under stora delar av hösten har Theo Übelacker saknats till följd av en spiralfraktur i högerhanden. Totalt har 19-åringen missat sju av elva matcher i Handbollsligan.
– Jag skadade den på träning när jag skulle hoppa efter en boll på en kontringsövning. Det bara small till. Men nu känns kroppen bra. Jag började träna på ordentligt i slutet av det senaste landslagsuppehållet. Som tur var var det högerhanden och inte min skottarm.
I fjol gjorde du 57 spelmål i Handbollsligan och stod för ett litet genombrott. Vad var det som stämde för dig?
– Det är svårt att säga. Jag tycker speciellt att avsluten från nio meter stämde. Jag gick in utan för mycket press på mig och oro för att misslyckas. Det gjorde att jag kanske vågade mer.
Hur ser dina målsättningar ut i år?
– De har blivit lite förändrade nu i och med skadan. Men personligen är mitt mål att öka på assistspelet. Jag vill hitta en bättre rytm i anfallsspelet och ta goda beslut även innan avslutsfasen. Det går inte bara att vara bra i den sista aktionen. Som lag tycker jag vi borde knipa en slutspelsplats.
Din före detta tränare Tomas Axnér sa att du är den mest explosiva spelare han någonsin har tränat. Hur minns du Tomas som instruktör och coach?
– Han var väldigt driven, på sitt sätt. Han gillade att ge små detaljinstruktioner, speciellt när det kom till avslut. Sen så hade jag bara honom i en säsong. Det finns andra i laget som hade han hur länge som helst. Men han var bra på att lyfta upp en. En väldigt bra mentor som gav mig ett visst förtroende samtidigt som han väldigt tydlig med att jag fick misslyckas. Så jag har absolut honom att tacka för att jag fick möjligheten och modet förra säsongen.
Hur vill du beskriva er nuvarande tränare, Marc Udh?
– Han känns väldigt modern i sin stil. Väldigt pedagogisk och systematisk. Han vlll verkligen att vi ska bli bättre i det långa loppet. Sen socialiserar han sig med oss unga på ett annat sätt. Men jag tycker Marc och Tomas är svåra att jämföra. De är olika på många sätt.
Båda dina föräldrar är gamla elitspelare. Vad har de betytt för dig under din karriär?
– Det har alltid funnits någon där hemma att prata handboll med och som kommer med råd. Det största de har gett mig var dock min skottarm. Farsan upptäckte på lågstadiet att jag skrev med vänster hand och frågade varför jag skjuter med höger. Så en dag sa han att ”du får en biobiljett om du gör 2 000 passningar med vänstern”. Sen fortsatte det bara på den vägen. I den åldern var skott och passningar med vänstern inga problem. Det skulle jag säga är det största de har gett mig.
OLOF THYRELIUS ERICSON
Foto: Bildbyrån