Hösten 1987 gjorde IK Sävehofs herrar sin första säsong i högsta serien. Nästan fyra decennier senare är Partilleklubben inne på sin 40:e raka säsong i svensk handbolls finrum. Håkan Drath, som ledde laget till det historiska avancemanget, minns spelarna som tog Sävehof till eliten, Västra Frölundas stora inflytande och visionärerna som lade grunden till föreningens framgångar.
Våren 1987 skrev IK Sävehof historia. Efter seger mot IFK Kristianstad stod det klart att Partilleklubben för första gången hade tagit steget upp i Allsvenskan, som den högsta serien hette på den tiden.
Den 1 oktober samma år gjorde Sävehof sin historiska debut i högsta serien. Ystads IF stod för motståndet och inför hemmapubliken i Partille vann nykomlingen med 26–19.
Sedan dess har Sävehof aldrig permanent lämnat den högsta serien. Säsongen 2026/27 är klubbens 40:e raka på den högsta nivån.
En av personerna som var med när resan började är Håkan Drath. Han hade tidigare varit ungdomstränare i Västra Frölunda när han fick frågan om att ta över Sävehofs herrlag inför säsongen 1986/87.
– Jag blev övertalad att bli huvudtränare i Sävehof. Dessförinnan hade jag bara varit ungdomstränare i Västra Frölunda. Det var Benny Johansson, som fram tills dess hade tränat Sävehofs herrar, som frågade om jag kunde tänka mig att ta över laget. Vi gjorde en tveksam höst, men sedan gick det på som fan. Några tankar på 40 år i eliten hade nog ingen på den tiden, berättar Drath.
Den första säsongen i högsta serien bjöd på överraskningar. Efter fem omgångar befann sig nykomlingen högst upp i tabellen.
– Vi ledde faktiskt serien efter fem omgångar. Sedan förlorade vi ungefär varannan match. Dessutom fick vi klara oss utan Peder Järphag, som var Sävehofs första riktigt stora stjärna. Han lämnade för HP Warta 1986.
När Drath blickar tillbaka på sina år i Sävehof finns det flera spelare som har gjort särskilt starka avtryck.
En av dem är Danny Augustsson, numera Sjöberg, som fanns med redan under avancemangssäsongen 1986/87. En annan är Robert Wedberg, som värvades från IFK Skövde inför debutsäsongen i högsta serien.
Wedberg skulle komma att bli en av Sävehofs stora trotjänare. Under elva säsonger spelade han 333 matcher i följd, utan att missa en enda.
– Danny Augustsson är förstås en av mina favoritspelare genom åren. Men även Robert Wedberg, som spelade 333 matcher i rad för Sävehof. Det säger mycket om hans karaktär och den styrkan tog han sedan med sig som ledare och tränare.
Drath vill också lyfta fram två spelare som var med under åren då Sävehof kämpade för att nå högsta serien.
– Lars-Göran ”Klimpen” Andersson och Stefan Ankarsten var också oerhört betydelsefulla. Båda två var med när Sävehof förlorade kvalmatcher under 1980-talet. Men de knöt näven och var sedan starkt bidragande till att Sävehof till slut tog steget upp våren 1987.
Både Andersson och Ankarsten fanns på planen när Sävehof besegrade Ystads IF i den historiska elitpremiären. Tillsammans svarade de för åtta av hemmalagets 26 mål.
Västra Frölundas betydelse för Sävehof
När Sävehof etablerade sig i den svenska eliten hade klubben hämtat viktiga influenser från en annan förening i Göteborgsområdet: Västra Frölunda.
Flera av de personer som bidrog till Sävehofs utveckling hade tidigare varit verksamma i Frölunda. En av dem var Håkan Drath, som där hade fostrats i en träningsmiljö med höga krav på både tempo och fysisk förberedelse.
– Under min tid i Västra Frölunda fostrades jag i en träningskultur med högt tempo och stor respekt för den fysiska träningen. Benny var stöpt i samma form. Man kan väl säga att Sävehof gjorde sitt stora lyft samtidigt som Västra Frölunda föll samman som förening.
Enligt Drath fick övergången av spelare och ledare från Västra Frölunda stor betydelse för Sävehofs utveckling.
– Det var inte bara jag och Benny som kom till Sävehof, utan även Danny Augustsson. Utan honom hade Sävehof inte varit den klubb som den är i dag. Med Danny i laget fungerade samspelet mellan bänken och spelarna på planen väldigt bra.
På frågan om det är rättvist att påstå att Västra Frölunda delvis ligger bakom Sävehofs uppgång är Drath tydlig.
– Det är till och med mer än rättvist. Det säger ”Abbe” (Stefan Albrechtsson) också. Västra Frölunda var föredömet. Det kom ett helt gäng spelare och ledare därifrån till Sävehof, bland andra Lars-Erik Säll.
Visionärerna bakom framgångarna
Men Sävehofs framgångar kan inte enbart förklaras av vad som hände på handbollsplanen.
Parallellt med herrlagets sportsliga utveckling växte en föreningsorganisation fram som skulle komma att bli en av de mest framgångsrika inom svensk handboll.
Två personer hade särskilt stor betydelse: Gunnar Quist och Stefan ”Abbe” Albrechtson.
Quist var en central gestalt i Sävehof under flera decennier och mannen bakom Partille Cup. År 1979 rekryterade han Albrechtson som föreningskonsulent. Tillsammans bidrog de till att utveckla en ungdomsverksamhet som skulle bli en av grundpelarna i föreningens framgångar.
Genom skolbesök och en omfattande satsning på barn- och ungdomshandbollen växte föreningen snabbt. På bara några år hade Sävehof omkring 50 lag i sin ungdomsverksamhet och över 100 lag i skolhandbollen.
Samtidigt utvecklades Partille Cup till en alltmer internationell turnering. Satsningarna skapade både en bredare spelarbas och en starkare föreningsorganisation.
För Håkan Drath är det framför allt Quists och Albrechtsons långsiktiga arbete som förklarar varför Sävehof har lyckats behålla sin position under så många år.
– Det är svårt att svara på varför Sävehof har varit i eliten i 40 år, men jag skulle säga att Gunnar Quist och Stefan Albrechtson är de två enskilt största framgångsfaktorerna. Två visionärer som stakade ut vägen för föreningen. Sävehof har alltid vilat på tydliga visioner, medan många andra handbollsföreningar har haft betydligt skakigare grunder att stå på. Det knakar aldrig i fogarna i Partille.
Från spelare till tränare – generation efter generation
Sedan Håkan Drath ledde Sävehof under den historiska debutsäsongen har flera tränarprofiler fört klubbens herrlag vidare. Ilija Puljevic, Rustan Lundbäck och Michael Apelgren är några av namnen som har satt sin prägel på föreningen.
Men det finns också en särskild koppling mellan Drath och flera av hans efterträdare.
Robert Wedberg, Magnus Börjesson och Anders Eliasson hade alla Drath som tränare under sina spelarkarriärer i Sävehof. Samtliga skulle senare ta steget till tränarbänken i klubbens A-lag.
Börjesson var tränare under 1990-talet, medan Wedberg tog över huvudansvaret 2016. Eliasson har bland annat varit assisterande tränare och senare haft en ledande roll i herrlagets tränarorganisation.
Det är ett exempel på den kontinuitet som har präglat Sävehof genom åren. Spelare har blivit tränare och nya generationer har tagit vid där de tidigare slutade.
Med tiden har också framgångarna blivit allt större. Efter två SM-finaler under 1990-talet kom herrlagets första SM-guld 2004. Det följdes av ytterligare ett redan året därpå. Sedan dess har Sävehof vunnit ytterligare sex SM-guld på herrsidan samt 18 SM-guld på damsidan mellan 1993 och 2026. Just Sävehofs damlag har etablerat en inom svensk idrott sällan skådad vinnarkultur.
Men för Håkan Drath är det inte bara titlarna som imponerar. Det är också förändringen av Sävehofs ställning inom Göteborgshandbollen.
– När jag var liten i Göteborg var Sävehof ett lag ute på landet som man sprang på ibland. I dag är det Sävehof som leder utvecklingen inom Göteborgshandbollen. Det är mycket tack vare de visioner som har funnits i föreningen.
Han påminner samtidigt om att klubbens nuvarande position långt ifrån var självklar när han själv kom till Partille.
– Många tror nog att Sävehof alltid har varit ett framgångsrikt lag. Det finns ju människor i dag som aldrig har upplevt ett Sävehof utanför eliten. Men för drygt 40 år sedan var klubben nära att åka ur division 3. Hade det hänt är jag inte säker på att Sävehof hade funnits i dag.
Över 60 år som handbollsledare
Håkan Draths eget engagemang inom handbollen sträcker sig betydligt längre tillbaka än Sävehofs historiska avancemang. Med Sanna IF som moderklubb har han ägnat större delen av sitt liv åt handbollen, både som spelare och ledare.
Under sin långa ledargärning har han varit verksam i bland annat Västra Frölunda, Sävehof och Kvibergs HK. Han har också varit förbundskapten för Sveriges juniorlandslag på herrsidan.
År 2018 uppmärksammades hans insatser genom en plats i Göteborgsidrottens Hall of Fame.
– Jag är såklart stolt över att vara invald i Göteborgsidrottens Hall of Fame. Det är en exklusiv skara, med bland andra Ingemar Johansson. Själv har jag varit ledare i över 60 år, på alla nivåer från bollekis till ungdomslandslag.
Än i dag har Drath en nära relation till Sävehof. Han tränar regelbundet i Partille Arena och följer herrlagets matcher från läktaren.
– Jag har alltid följt Sävehof. Jag brukar gymma i arenan och där känner jag en del av spelarna lite grann. Vi brukar stanna och prata skit i någon minut eller tre. Men någon annan handboll följer jag egentligen inte.
Kontakten med de gamla spelarna och ledarkollegorna har också bestått.
– Vi är ett gäng från den tiden som fortfarande träffas en gång i månaden och äter lunch tillsammans. Men den 4 april 2027 blir det ett större party. Det ser jag verkligen fram emot.
Då närmar sig 40-årsdagen av Sävehofs historiska avancemang till högsta serien. Ett avancemang som blev början på fyra decennier av oavbruten elithandboll i Partille.
Text: Olof Thyrelius Ericson
Foto: IK Sävehof
Bild: IK Sävehofs herrlag säsongen 1987/88