Månadens spelare i november: Jonathan Carlsbogård

November månads främste MEP-spelare i ligan heter Jonathan Carlsbogård.

Öser in mål, spelar fram lagkompisar, och får valuta för sina bläckfiskarmar i RIK:s offensiva försvarsspel.

22-åringen har varit glödhet – och i det stundande 031-derbyt hoppas han kunna visa att släkten är…värst!

REDBERGSLIDS IK-IK SÄVEHOF
MÅNDAG 4 DECEMBER 19.00
LISEBERGSHALLEN
SÄNDS ÄVEN PÅ C MORE

Lägg därtill att Jonathan Carlsbogård styr och ställer som aldrig tidigare och tar på sig ett stort ansvar i ligans yngsta lag.

– Det har varit en bra höst, konstaterar han ödmjukt.

Fostrad i fina ungdomsklubben Kärra HF där han hemmavid även spelade fotboll fram till 17-årsåldern.

Vad fick dig att välja handbollen?

– Gemenskapen och satsningen med spel i bland annat olika cuper. Vi vann både Rødspætte och Skadevi.

Men du sökte aldrig till handbollsgymnasiet?

– Nej, då funderade jag fortfarande på mitt framtidsval. I stället hamnade jag på Bräcke Bygg…

Klubbarna i Göteborg med omnejd hade bra koll på talangen. RIK uppvaktade honom som förstaårsjunior – men Jonathan avböjde inledande inviten.

– Jag nosade på A-lagsspel och vi hade ett bra juniorlag på gång i Kärra. Tyvärr lämnade tre spelare oss mitt under säsongen.

Våren 2013 när unge Carlsbogård skulle fylla 18 fick RIK valuta för sitt intresse. Jonathan skulle enligt avtalet träna fyra pass i veckan, två med A-laget, två med juniorerna.

Kärras A-lag hade just avslutat kvalspelet mot Kristianstad och spelmotorn såg fram mot en skön och ledig sommar i väntan på det stora klivet över till mesta mästarna.

– Efter fyra dagar ringde Magnus Wislander och berättade att träningen skulle starta. Dan därpå. ”Kom hit!”. Bara att kliva på bussen och åka in till stan i stället för att gå hemma och slappa.

Så mycket juniorspel blev det inte för RIK. Han tog sig snabbt in i A-laget där han är inne på femte säsongen och har utvecklats enormt.

I våras togs han ut till ligalandslaget och A-kaptenerna Kristján Andrésson och Martin Boquist har Jonathan under luppen.

195 centimeter långa centrala tvåvägsspelare växer inte på trän – med 22-åringen är en sådan. Trots det offensiva försvarsspelet (3–2–1 varvas med 3–3), där Carlsbogård uppträder och levererar lika framgångsrikt såväl som centerhalv, halvback och spets, lyckas han hålla sig borta från utvisningsbänken.

– Bara fyra stycken så här långt är väl okej, tycker han.

Du står för många bollstölder med dina långa armar?

– Vi är många som jobbar hårt. Vi vill hellre stjäla bollar än täcka skott. Och dessutom har vi efter mycket teoretiskt snack fått rätt höjd på vår defensiv. Våra tränare har jobbat envist och målmedvetet. Jasmin (Zuta) med helheten och Magnus (Wislander) med detaljer. Det gäller att ligga rätt, hitta positioner, och kunna skifta höjd beroende på motståndet.

Du står antecknad för 67 mål, 48 assist, och 30 tekniska fel i offensiven?

– Målskyttet är mycket effektivare än tidigare år. Jag vågar mer och får bra med utrymme. Fast de tekniska felen går kanske att hålla nere.

Bland andra Linus Arnesson (kultliraren) och Rickard Lönn försvann i somras och du fick ett stort, betydligt större, ansvar?

– Det fanns många frågetecken när vi startade säsongen. Totalt lämnade sju spelare och truppen bantades till 16 man. Ändå upplever jag som att det är fler händer som tar på sig större roller och gemensamt fyller luckan som exempelvis Linus (Arnesson) lämnat efter sig.

Är MEP-poängen viktig bland er spelare?

– Det är klart att man tittar i protokollet efter matchen. Och samtidigt ifrågasätter en del siffror, som exempelvis antalet assist. Den bedömningen känns inte relevant, men jag förstår att det är svårt för de som sköter statistiken att hänga med.

Hur ser du på landslags- och utlandsspel?

– Båda finns i mina drömmar. Hittills har jag enbart fått träna med ligalandslaget, inte spelat ännu. Ett proffsliv utomlands siktar väl alla på!? Jag har en agent som följer utvecklingen, men det är ingenting som brådskar. I nuläget har jag fullt upp med RIK.

…och med flickvännen Mimmi Eliasson som är bosatt och studerar i Frankrike?

– Mimmi spelade i Sävehof, men tvingades tyvärr sluta på grund av flera knäoperationer. Nu är hon hemma några veckor och kommer till Lisebergshallen för att titta på derbyt mot Sävehof.

…där hennes pappa, din svärfar, Anders Eliasson är sportchef?

– Jo, haha. Det väntar lite av en släktträff – igen. Jag har varit hemma hos Eliassons ett par gånger den senaste veckan och käkat. Fast mina RIK-ledare egentligen ”förbjudit” mig. De är rädda för att Anders ska servera mig något som gör mig magsjuk…(skratt).

Hur som helst ett prestigemöte när lokalkonkurrenten kommer till stan?

– Absolut. Vi lyckades kämpa till oss en poäng i Partille i premiären. Trots att Jonatan Wenell skadades efter tio minuter och både Niclas Fingren och Anton Gustavsson åkte på röda kort.

Ska vi slutligen ta några ord om vårens kvartsfinalmöte mot Sävehof där ni tappade 2–0 i matcher till 2–3?

–Måste v!? Jo, det är klart att det var ett misslyckade. Vi ledde med åtta bollar ett tag i den tredje matchen, och med 30–24 när det var mindre än tio minuter kvar. Ändå förlorade vi. Det får och ska aldrig upprepas, försäkrar november månads MEP-spelare.

KJELL-OVE ANDERSSON

Kärra-fostrade spelare i DAGENS RIK:

Jonathan Carlsbogård
Emil Mellegård
Oliver Wigmark
Markus Thorbjörn
Jonathan Augustsson
Fredrik Augustsson

Foto: Bildbyrån