Hans sista SM-final med gänget slutade med maximal energitömning. Alingsås inferno mot keepern Nebojsa Simic var som starkast från matchstart. Nollan sprack, magin bröts men Simic räddade och eggade publiken och sig själv rejält mot slutet.
– Vi började fantastiskt, jag fick göra några räddningar och publiken fick ett utbrott, sade han efter 31–25 (18–11).
Matchöppningen hade tydliga fjorårsvibbar, obehagliga för Alingsås del när de orangeklädda nu som då inledde med sitt starkaste skytte och största energiknippen i rätt laddning.
Nebojsa Simic höll nollan i åtta minuter till allt större applåder, när Kristianstadsfansen inte använde händerna hade de kanske en tanke att slå sig samman och ordna grundplåten till en staty av den snart avtroppande keepern.
Att Alingsås till slut fick in bollen och fick Simic att se mer mänsklig spelade inte så stor roll för styrkeförhållandet.
Skadan var redan skedd, Kristianstads attacker var tunga och oömma, lagets lirare alldeles för kombinationssäkra för att ge AHK-försvaret en suck, 14–6 efter 20 minuter.
– Det ska vara svårt att komma tillbaka från ett så stort underläge mot oss, sade Simic som fick rätt men inte utan att ge lite mer för segern.
Tim Sørensen hade lekstuga på ena kanten, Jerry Tollbring skapade lite varstans och Olafur Gudmundsson fick ofta två motståndare att vika ner sig när han gick rakt på mål.
En jämn och bred IFK-offensiv, åtta målskyttar före paus där Alingsås kvicksilver Andreas Flodman och nykläckta slutspelsfyndet Anders Alfredsson var för ensamma med kreativiteten.
Med sju mål att hämta in i paus kom det som Mikael Franzén efteråt benämnde som ”dödsrycket”.
En ständigt giftig Flodman ledde laget från kanten, ett ökat antal målvaktsräddningar och en stor andel jävlar anamma tog AHK till tre måls avstånd, 22–19 efter 41 minuter.
– Det vi visar upp i andra hade vi behövt visa från start. Och när man gjort en sådan uppryckning kommer ofta en dipp, sade Jesper Konradsson.
Även Konradsson gjorde sig redo att ta farväl – efter fyra raka finaler, ett guld och tre tillfällen där Kristianstad blivit övermän.
– Vi hanterar det här på ett lite bättre sätt än i fjol, men vi hade behövt ta två-tre bollar till i första. Sen snackar alla om att vi har kontringsspel, men det de har är fantastiskt idag.
Och Simic?
– Han var tokig första 15, igen, sade Konradsson.
– Jag är grymt besviken över min insats den här våren. Fyra finaler är väldigt bra, jag känner stolthet för laget men det är tråkigt att det blir så här. Jag hade drömt att få sluta på ett fantastiskt sätt, nu blir det att tänka på de här åren som en helhet, fortsatte det kommande Danmarkproffset (Skjern)
Nebojsa Simic rider på vinnarvågen till Melsungen.
Kristianstad hittade ju tillbaka till dominans med en fullständigt felfri Tollbring, bra understöd av Gudmundsson och Albin Lagergren. In emellan fick också målvakten till med några smått avgörande bollmotningar.
– Matchen blev mer intressant men vi tryckte på igen. Jag fick också tag på en kontring, det bröt ner deras lag, sade han.
SM-final 27 maj
IFK Kristianstad–Alingsås HK 31–25 (18–11)
Kristianstad: Jerry Tollbring 10, Tim Sørensen 6, Albin Lagergren 5, Olafur Gudmundsson 4, Mario Lipovac 2, Gunnar Stein Jonsson 2, Philip Henningsson, Stig-Tore Moen.
Alingsås: Andreas Flodman 9, Felix Claar 3, Emil Frend Öfors 3, Daniel Tellander 2, Max Darj 2, Oscar Bergendahl 2, Anders Alfredsson 2, Marcus Enström, Tobias Sandberg.
Matchutveckling: 4–0, 6–1, 7–3, 11–5, 16–7, 18–11 (paus), 19–11, 20–16, 22–19, 26–19, 28–21, 31–25.
Utvisningar, Kristianstad: 3×2 min. Alingsås: 5×2 min.
Domare: Mirza Kurtagic & Mattias Wetterwik.
Publik: 9 876.
Foto: Bildbyrån